Varje vecka sitter ett gäng glada Kindabor och tittar på bilder. Bilder som scannats in från den tiden, före digitalkameror där filmrullar och fotonegativen togs fram på glasskivor, var den senaste tekniken. Bilder tagna för mer än 100 år sedan och fram till runt 2000-talet.
Adam Byrne scannar in negativen och omvandlar dessa till 2016 år version, det vill säga digitala. Ett gediget arbete som genomförts under flera år. Totalt finns det 50 000 bilder ur detta arkiv.
När vi på Innehåll var på besök så satt ett 20-tal personer i biosittning och alla tittar på den stora filmduken och de fotografier som visas. Många personer passerar revy på detta sätt.
Under tiden bilderna visas kommenterar man vem som är på bilden, var de bodde, namn på föräldrar och namn på eventuella syskon. Smeknamn dyker upp med jämna mellanrum och ofta kommer en liten historia med varierande sanningshalt fram. En del säger ”– Det sägs att” eller ”Tror att hon eller han”, eller ibland med bestämd form, ”han hade kor”, eller ”han var läkare” eller ”hon var hemmafru”. Även beskrivningar som att, ”ja han var med i kyrkokören”, ”hans bror hette Didrik” eller att ”Geisners fru gjorde goda smörgåstårtor”.
Stämningen är god och spontana kommentarer flödar i lokalen.
Dokumentation
Pär Kronström Kisabo är en av de flitiga besökarna till dessa onsdagar då man går till Hembygdsgården och på övervåningen tittar på fotografier och dokumenterar ett stycke Svensk historia.
– Ja det kan man säga att vi gör, bokstavligen skriver ner en del av den Svenska historien som i annat fall hade gått förlorad. För vem skulle kunna minnas vem personerna är på dessa bilder om, låt oss säga 40 år. Då har de flesta av dagens flitiga ”komihågare” passerat 110 år.
Anna-Greta Isaksson är en av de som varit med sedan starten av detta projekt.
– Ja då var vi nog bara 5-6 stycken. Nu är vi så många och vi träffas runt 20 gånger per år. Det som är så fantastiskt är att nästan alla känner eller kände någon på fotona, säger Torborg Nilsson som också varit med från starten.
Den som brukar dokumentera det som sägs runt bilderna, för- efternamm, titel och ord och ibland någon ytterligare rad är Gerd Pettersson.
Varje träff innebär även ett avbrott för fika. För endast 20 kr så bjuds det på riktig gofika, vi på Innehåll kan bekräfta att så är fallet. Kakfaten och kaffekannorna skickas runt bordet och samkvämet är i full gång.
– Det är lite roligt att baka och att det uppskattas av de som kommer hit säger Gerd Pettersson.
– Pär säger till oss, att man är välkommen att delta på dessa möten som alltid sker onsdagar klockan 13.30-16.00. Första träffen för i år var i förra veckan.
Fakta Kindabild
Kisa-Västra Eneby Hembygdsföreinging i samarbete med Östergötlands Länsmuseum, Kulturarv Östergötland, Kinda kommun och Kinda-Ydre Sparbank presenterar, Kindabild. Över hundra år av Kindabygdens fotohistoria dokumenteras för att ge tillgänglighet för allmänheten.
Bilderna är i huvudsak porträttbilder men även bilder från arbetsliv och landskapsbilder.
Följande fotografers verksamhet finns bevarade och presenteras i samlingen. Emilia Johansson, Adolf Stahre, Eric Falk, Lars Pettersson Sven-Ove Svensson
Inge Dahlberg
En bild som dyker upp på den stora vita duken är ett foto på komminister J.A. Dahlberg, Kisabo. Hans son Inge Dahlberg begav sig mitt under brinnande första världskriget till Tyskland för att arbeta. Inge som var född 1893 bosatte sig i Tyskland och bildade familj. När andra världskriget bryter ut så kallas hans son Hans in i kriget. Hans blir skjuten och dör under stridigheter på Krimhalvön. Inge som då var svensk medborgare fick efter detta ett tyskt medborgarskap och kallades även han in i kriget.
Åren efter krigslutet var Tyskland och många länder sargat och fattigdomen stor.
Hur vet vi då detta?
Jo vi fick kontakt med Elsy Roth, Kisa, som gifte sig med en tysk, Ernst Roth som kom till Sverige ungefär samtidigt som Inge, det vill säga 1949.
– Det var ju så att Inges syster Hjördis ville att Inge skulle komma hem till Sverige och bo hos henne och hennes man eftersom han då skulle få det bättre här.
Och så blev det. I samma tidsperiod så kom min man, som då var 14 år gammal, till Sverige och han bodde en tid hos Inges syster Hjördis och hennes man.
Ernst gick med i kören här i Kisa och det gjorde även jag och det var så vi träffads första gången. Efter tre år i Sverige så längtade han hem till sina syskon och föräldrar och åkte tillbaka till Tyskland. Men han stannade bara två år för att efter det återvända hit, för min skull. Vi gifte oss och fick fyra fina barn och nu har jag både barnbarn och barnbarnsbarn. Ernst gick bort för 13 år sedan men jag bor och trivs bra här i Kisa med närhet till mina nära och kära.
Vi lärde känna Inge och han var ofta hos oss. Inge gifte om sig i Sverige och bodde här först och sedan en tid i Ringarum tillsammans med sin fru. Därefter gick flytten tillbaka till Kisa och Inge bodde där fram till sin bortgång 1984. Under intervjun så ringer Elsy upp Inge Dahlbergs dotter Ingrid, som i dag är 96 år gammal och bor i Tyskland, för att stämma av denna historia. Hon blir glad när Elsy ringer och på tyska berättar för henne om tidningen och vad vi kommer att skriva. Allt stämmer, säger Ingrid och Elsy tackar för att hon tog sig tid.
Historien inte slut
– Elsy berättar att historien stannar inte riktigt ännu, det är en sak som hon vill berätta.
– Det var så här förstår du, Inge flyttade ju in i huset där hans syster och hennes man en gång bott. När sedan Inge flyttar från huset så köper min äldste son Mattias detta hus i början på 1980. Så på något sätt känns det som om cirkeln är sluten.
” För att i det hus och på de trägolv Mattias far en gång kom till och gick på som 14-åring har nu hans barn och barnbarn landat.
Det känns så fint på något sätt.”
Tänk vad ett fotografi kan sätta saker och ting i rullning. Alla fotografier har sin historia och det är sant som det är sagt, en bild säger ibland mer än 1 000 ord. Då gäller det även att de som minns vem bilden föreställer finns här och kan berätta. Det bästa är, som i detta fall med Kindabild, att fragment av historiens vingslag dokumenteras och kan återberättas för våra barn och barnbarn.
Tack Elsy och Kindabild för mycket intressanta berättelser och för att ni delar med er av historien och ett stort tack för gofika!
I kommande nummer av Innehåll kommer vi fortsätta att publicera bilder från Kindabild. Har du någon spännande historia att dela med dig av, kontakta oss på redaktionen! Vi gillar historiens vingslag, det är det som gör en bygd levande!
Gunilla C Johansson