Jeanette Gustafsson, Emma Köhler och Thomas Blixt framför brandstationen.
Emma Köhler och Jeanette Gustafsson från Horn, där har du namnen på de två senast rekryterade deltidsbrandmännen i Kinda. Två av de närmare 50 deltidsbrandmän som gör allt de kan för att alla ska känna oss trygga i att hjälpen ska finnas när nöden är som störst.
Duon tillsammans med räddningschefen Thomas Blixt var på plats och samstämmigt berättar de om rekryteringen, utbildningen och själva uppdraget som deltidsbrandman. Vi frågar Emma och Jeanette vad det var som gjorde att de valde att söka sig till yrket?
– Vi båda känner ju Mattias Nilsson som är brandman här i Horn och vi kan nog tillskriva honom att vi är där vi är nu, alltså har påbörjat vår brandmannautbildning.
Hur då, berätta?
– Han har pratat om att man behöver rekrytera deltidsbrandmän och en dag före sommaren förra året så var vi här på stationen och fick göra fystestet som man måste klara som brandman. Jag klarade inte testet just då, hade ju fött barn inte så långt innan, medans du Emma klarade testet första gången. På något sätt så fick jag lite blodad tand och sporrades att träna upp mig för att klara testet. I samband med allt detta så träffade vi Thomas och efter lite samtal och annat och inte minst att jag klarat fystestet före jul, så kände vi båda att vi ville göra detta tillsammans säger Jeanette.
– När vi pratade med Thomas så förstod vi att man inte måste bo och arbeta på samma plats för att vara aktuell som deltidsbrandman vilket jag trodde var ett krav. Jag jobbar inom funktions-stöd inom Kinda kommun och i Kisa men bor här i Horn och arbetar dessutom oregelbundna tider. Allt detta passar bra in då man även som deltidsbrandman behövs olika tider på dygnet betonar Emma.
Färdigutbildade vid årsskiftet
Nu har duon klarat av de grundläggande kraven och påbörjat delar av sin utbildning. Helt färdigutbildade räknar de med att vara till årsskiftet.
Men du Jeanette, vad sa din man om att hans sambo tillika tvåbarnsmamma ska börja som deltidsbrandman?
– Det är klart att detta är ett beslut man tar tillsammans, vilket vi också har gjort. Men först så kanske vi såg lite olika på det.
Vilka är tankarna och hur går resonemanget när man bestämmer sig för att ta denna yrkesroll med allt vad det innebär?
– Vi har pratat mycket om det men vi landar hela tiden i att antingen så har man det i sig, att man vill hjälpa till och göra det man kan för andra eller så har man det inte. Vi inser båda att detta är ett utsatt yrke och att man säkerligen kommer att utsätta sig för allt från enkla till svåra utryckningar. Men vi kan inte riktigt sätta ord på detta för vi är inte där ännu. Nu är vi inne i fasen att vi utbildar oss och går vidare från det poängterar Emma.
– Jag vill också betona att en av anledningar till att vi gör detta är att vi båda är uppvuxna i Horn och vill att det fortsättningsvis ska vara tryggt och säkert att bo i Horn och på landsbygden. Brandstationen behövs och då är det viktigt att vi som har möjlighet söker oss till detta yrke. Sedan har jag turen att ha nära till bästa svärmor som med kort varsel kan ta hand om barnen vid utryckning om inte min man är hemma säger Jeanette.
Thomas, hur känns det att stå här tillsammans med två blivande deltidsbrandmän?
– Det är klart att jag ser enormt positivt på detta! Emma och Jeanette är föredömliga i att ha tagit detta beslut. Sedan med allt de berättar om hur de resonerar kring sitt beslut och viljan att kunna rycka ut och hjälpa till när så skulle behövas är precis det som vi vill att varje brandman ska känna.
Vi hoppas kunna rekrytera ytterligare en deltidsbrandman till Horn för att vi ska säkerställa bemanningen på ett ännu bättre sätt.
Ser vi till Rimforsa så har vi ett relativt stort rekryteringsbehov och här hoppas jag att fler kvinnor och män känner sig inspirerade att göra som Emma och Jeanette. Att ta kontakt med oss, få information om yrket som förhoppningsvis leder till att vi får fler till räddningstjänsten uppmanar Thomas.
– Vi vet att en del tackar nej till yrket för att man värderar sin fritid och frihet högre än att binda upp sig som brandman. Men detta är ju precis som allt annat, vill man något så får man sätta något annat lite i andra hand ibland, och det tycker jag att det är värt säger Emma.
– Tänk vilken känsla det måste vara inombords när man åkt på sitt första uppdrag och känna att man gjort allt man kan för att hjälpa en annan människa, summerar Emma och Jeanette.
Text och bild: Gunilla C Johansson
Lämna ett svar