– Vi hade letat länge efter en offentlig byggnad, exempelvis lanthandel eller kvarn för vår verksamhet.
När vi såg annonsen på nätet att denna lanthandel var till salu så gick affären väldigt fort. Dagen efter vi skrivit på och betalat så fick jag nästan en kalldusch; – Men, vad hade vi gjort! Ska vi verkligen flytta ut till ingenstans. Men vi insåg snart när vi var på plats att detta var den perfekta platsen för vår verksamhet och att bo på.
Detta säger Anna Helldorff och får medhåll av maken Per Helldorff som tillsammans driver Affären Svalsjö med Pers Mekaniska Kabinett i Svalsjö.
Det fina, välvårdade, vitmålade, reviterade huset har stått på samma plats sedan det uppfördes 1895.
En byggnad som ligger strategiskt vid korsningen på vägen mellan Kisa och Malexander.
När vi på Innehåll var på plats så kom det besökare till både själva utställningen som till butiken.
Genialiskt och finurligt
I en av uthusets längor håller Per till med sin verkstad där han smider planer i trä. Här finns fina råämnen som bara väntar på att få omformas till någon mycket genialiskt och finurligt. Uträknat in i minsta detalj. Hyvelbänkar, täljknivar, yxor, bandsåg och borrmaskiner varvas med varandra i snickarverkstaden som ramas in av den stora vedkaminen som det eldas i flitigt under vinterhalv-året.
Vi går tillbaka till den anrika lanthandeln och går uppför den gamla stentrappan.
Butiken andas 50-tal och den stora köpmansdisken är fylld av vykort, tavlor, textil, böcker och annat som Anna är formgivare och illustratör till.
De rosamålade väggarna som nu är synliga i butiken var tidigare gömda bakom väggpanel.
– Vi tog bort panelen och lät väggarna tala för sig själva. Vi har valt att inte ge oss på att renovera och riva bort det tidstypiska, utan låter miljön här inne i butiken, som är stora delar av huset, låta tala för sig själv.
Därför Svalsjö
– Man kan verkligen fundera över vad det var som vi föll för den dagen för snart nio år sedan då vi hittade detta objekt på nätet. Vi hade letat länge efter en offentlig byggnad som hade bevarats, det vill säga inte totalrenoverats utan precis som denna lanthandel. Den stängdes ner 1968 och har sedan dess endast använts som loppis vid några få tillfällen. När vi kom hit och öppnade dörren 2009 så var det nästan som om tiden stått stilla från det att den stängde för gott.
Det var precis detta vi hade letat efter. En näst intill magisk miljö som vi försiktigt och varsamt använder till vår nutidskonst. Per med sina alster i trä och jag som illustratör.
Men visst, det finns ju ingen annan uppvärmningskälla här än kaminer och vedspis, förutom ett litet elelement på toaletten. Jag kan lova dig att när vi flyttade hit den kalla vintern 2009, så blev det en upplevelse som vi sent ska glömma. Då ville man knappt se en vedkorg när man närmade sig mitten på mars.
Personligheter
Det är två starka personligheter som vi på Innehåll träffade över en kopp Svalsjökaffe.
Lika starkt som de båda utstrålar målmedvetenhet signalerar de även värme och harmoni.
Vi får det berättas för oss hur Per som var uppvuxen i Hökar-ängen och som 19-åring drogs med i, som han själv uttrycker det, gröna vågen, tog steget och flyttade ut på landet. Han vill varken kalla sig för konstnär eller slöjdare. Han har sedan dess skapat de mest fantastiska saker i trä. Om hur han och Anna träffades och att de så småningom fick tre döttrar och landade i Katrineholm. Per har alltjämt utövat sitt konstnärsskap och sin kreativitet genom åren, medan Anna har arbetat främst som bild-lärare och fått mindre tid för illustrationer och skapande.
– Jag har ju genom åren arbetat bland annat som bildlärare och har varit med och tagit fram illustrationer till barnböcker. Har även skrivit och illustrerat egna böcker. Detta är något som jag nu, sedan 2009 kunnat lägga all min tid på. Nu när vi installerat oss och landat här i Svalsjö, så drivs vi av lusten för att skapa lite på min hemmaplan.
Berätta mer
– Jag har ju lite rötter här i Kinda och då bland annat från Horn. Jag känner mig hemma här då jag tillbringade flera somrar här nere tillsammans med min mamma.
Det som jag upplever med Kinda och så även nu Pär, är ju hur enormt vackert och livskraftigt det är här, och fint, speciellt i Sommenbygd. Det finns så många små företag, stor variation inom föreningslivet samt ett rikt kulturliv för en så pass liten kommun som vi trots allt är. Visst det var bra i Katrineholm men nu när vi har bott här sedan 2009 så känner vi båda starkt för trakten och allt som finns här.
Nu känns det verkligen som att vi gör det vi vill. Vi vet vad vi tycker om att skapa och vi hoppas och tror att det vi gör uppskattas av alla de som kommer till oss, antingen för visningar, musikkvällar, besöka kabinettet eller för att ta en kopp kaffe.
Vi har som mål att det ska finnas något för alla här att ta till sig och det hoppas vi att besökarna känner att de får med sig hem.
Svenska träslag
Pär berättar att han endast arbetar med Svenska träslag och att han verkligen gillar att arbeta med ett levande material.
– Ta denna träbanan som exempel. Sätter man i nyckeln här mitt på bananen så kan du öppna den på längden, och titta här, här hittar du ett par lönnfack. Ett trääppel är ett annat exempel, trycker du här uppe på kvisten där äpplet en gång satt fast på äppelträdet, så kan du vrida upp äpplet och även här öppna upp lite lönnfack. Bananen trodde jag skulle bli en storsäljare till just barn, men de som köpt träbananer genom åren är vuxna som sett Trazan och Banarne på TV och video. Tänk så det kan bli!
Öppettider och Östgötadagarna
– Turistsäsongen för oss startar i maj och håller på en bit in på hösten. I morgon lördag drar Östgötadagarna i gång och då kommer vi att ha öppet här. Det kommer att bli Stenkakehits på kvällen. Förr så sändes det mycket populära programmet Skivor till Kaffet på Sveriges Radio, här blir det i stället Stenkakehits med Sofia Fälth och Erik Zentio.
Anna och Per berättar om hur varsamt man gått fram när man renoverat huset samtidigt som vi får en exklusiv rundvandring i den delen av affären som är deras bostad.
Före detta kontoret är numera avdelat så att det inrymmer en toalett och en hall. Vi öppnar den brunlaserade halldörren där takhöjden mäter närmare 3,5 meter och möts av ännu en hall där tapeter från Josef Frank sitter på väggarna. På den andra sidan av dörren vi precis öppnade finns en fantastisk fin handmålad ådring.
Vi går vidare och här ser vi köket i nästan original från 1895, moderniserat på 50-talet där köksluckor är målade i ljusblått och bänkskivan är brunmålad. Det schackrutiga blågrå golvet matchar köksluckorna och den stora, visserligen moderna, järnspisen med ugn där belysning är placerad under den stora djupa och vitmålade kåpan.
Vi går upp på övervåningen och möts av välbevarade takmålningarna som går i lila, matcha den lika vackert målade kakel-ugnen.
– Här uppe har jag min ateljé, säger Anna och vi går in i rummet som är det enda rummet utan tapeter.
– Här är det avskalat och bra för mig när jag jobbar. Jag beundrar och vill verkligen hålla husets tidsålder intakt, men här inne och i sovrummet har vi gjort lite förändringar.
Det känns mycket bra att kunna säga att vi verkligen trivs bra här i Kinda!
Vi tackar för besöket hos Per och Anna och solen passar på att lysa med de sista varma solstrålarna tillsammans med ett och annat regnstänk. Besökarna som var där när vi var på plats kom för tredje året i rad, för de ville se vad för nytt som duon hade hittat på under de mörka och kalla höst- och vinterdagarna. Och det ska jag säga er, det är härligt att se hur kreativ och underfundig man kan vara, mitt i Kinda och intill en korsning där det stannat såväl både häst och vagn som en och annat modern sportbil anno 2017.
Text och foto: Gunilla C Johansson
Lämna ett svar