Bygger där vi står

Linnea och Johan Herbertsson i Råstorp

De började med några får på en mindre gård i Ydre för cirka tio år sedan, för att i dag 2020 vara ett företagsamt par som satsat helhjärtat på livsmedelsproduktion med 50-talet mjölkande kor.

Text och bild: Gunilla C Johansson

En vardag vid niotiden i förra veckan träffade vi Linnea och Johan Herbertsson i Råstorp, Mellangården strax utanför Kisa. Duon hade precis avslutat morgonmjölkningen, utfodrat kalvarna och sett till ungdjuren i det nybyggda ungdjurstallet. Sportlovslediga barnen Molly och Undis hälsade glatt och berättade om sina kor och undrade varför vi från tidningen var där.

Linnea och Johan kommer ganska snabbt in på djurhållningen och förutsättningarna för att driva företag under vår tur genom ladugården.
I en av kalvboxarna stod en kalv som såg nyfödd ut och hälsade nyfiket på oss.
– Ja, kon kalvade i natt så den kalven är inte många timmar gammal berättar Linnea.
Vi ser oss omkring och det är svårt att säga något annat än att det knappast finns något sötare än veckogamla chokladbruna kalvar med blöt mule efter att de fått sig lite mjölk.
Efter rundturen i ladugården går vi in i huset och sätter oss vid det rymliga köksbordet där mycket av gårdens möjligheter och utmaningar ventilerats under åren.
Linnea sätter på kaffet och jag frågar Johan om man kan få lite mjölk till kaffet, ja det ska nog gå bra säger han och skrattar.

Hur kom ni två på tanken att starta upp lantbruk?
– Det började väl med att vi båda hade ett intresse och förkärlek till att bo på landet säger Linnea. Vi köpte Johans föräldragård i Ydre och bodde där under en tid. När det öppnade sig en möjlighet för oss att arrendera gården av min mormor så tog vi den möjligheten. Det var ju så att vi fick kännedom att en hel besättning med cirka 40 mjölkkor var till salu. Efter ett antal samtal och möten så landade vi i att dra igång mjölkproduktion här på gården. Det blev intensiva månader med att få igång en fungerande mjölkningsanläggning, men till slut var vi i hamn. Lantbrukaren som sålde korna var helt fantastisk och stöttade oss hela vägen från det att affären var klar till att djuren kom till gården. Han hade anteckningar om varje ko, dess egenheter, förutsättningar och en historik som var så värdefull för oss.

Engagerat nätverk
Linnea berättar att varken hon eller Johan hade allt för mycket kunskaper med sig i bagaget. Men tack vare ett klokt och engagerat nätverk omkring sig har man genom de åtta år som man haft mjölkproduktion byggt upp en egen kunskapsbank.

Betydelsefulla
– En som betytt mycket för oss är givetvis min mormor, som visserligen var lite orolig för hur det skulle gå precis som man är som mormor, men samtidigt var hon den som trodde på oss allra mest.
Linnea blir märkbart rörd och fortsätter.
– Nu finns hon inte längre med oss vilket känns tungt, men samtidigt så har vi jobbat på med det vi trodde på, att få gården levande igen, leverera närproducerade livsmedel med mjölk och kött. Om hon hade sett detta så hade hon nog blivit glad, hon var ju själv lantbrukare under många år.
En annan person som betytt mycket för oss är vår bästa granne Tore som funnits för oss i vått och torrt. När han själv var ung och skulle starta upp sin gårdsverksamhet så var det min morfar som hjälpte honom. Nu är det Tore som hjälper oss, det känns i hjärtat ska du veta.
Min far har också varit till stor hjälp här på gården med att få ordning på staket och stängsling, nog så viktigt.

Odlingslandskap
Gården ligger bara ett stenkast från Kisa samhälle där duon ser till att tätortsnära åkrar och vallar tas om hand och brukas som sig bör.
– Vi har en god dialog med Kisaborna där vi gör allt vi kan för att ta hand om marken efter bästa förutsättningar. Vi vet att det kan uppstå viss olägenhet i samband med vårbruket då vi gödslar åkermarken till stor del med naturgödsel. Som tur är så behöver inte naturgödsel så många dagar på sig för att eventuell lukt klingar av. Fördelen med naturgödsel är ju att det är precis som det heter naturligt.

Ni tog steget och köpte din släktgård för fem år sedan vilket innebär stora investeringar. Detta kombinerat med stora utmaningar med enorm värmebölja följt av granbarkborrens framfart i granskogen.
Hur klarar ni lönsamheten?
– Vi precis som vilket annat företag som är i uppbyggnadsfasen, reinvesterar så mycket vi bara kan.
Man ska komma ihåg att när vi startade vår djurhållning började vi med en mer eller mindre tom ladugård. Att bygga upp rörmjölkning, hitta tidstjuvar för att effektivisera arbetet, se till att djuren mår bra och har de bästa förutsättningarna, kräver allt fokus som finns att uppbringa.
Vi bestämde oss tidigt för att vi ville att våra barn skulle få växa upp i en miljö som denna. Att man vet varifrån maten kommer, hur man kan ta hand om naturen och samtidigt driva ett företag, i vårt fall som lantbrukare.
Det är långt ifrån självklart att alla vet hur det fungerar från det att kon mjölkas till att den finns i kyldisken i matbutiken eller hur man tillverkar ost.

Vilka är de stora utmaningarna som ni ser det?
– Det finns nog en hel del, men en del är nog att fortsätta utveckla gården och vårt arbetssätt. Att jobba vidare med det vi gör och få en acceptans bland konsumenter att förstå konsekvensen av vad minskat antal betande djur gör för landskap och försörjningsgraden av livsmedel. I dag står mjölkbönderna i Kinda för hela 1% av den totala volymen producerad mjölk i Sverige.
En annan utmaning är att få tag i personer som kan rycka in när det behövs. Personer med kunskap om skogsskötsel och lantbruk växer inte på träd.

Vi pratade lite innan om livet på gården, vad man hittar på när det är semester?
– Det är en intressant fråga och ärligt talat så är semester inte något begrepp som vi riktigt tar till oss. När man driver verksamhet som vi gör är det inget man direkt tar semester från. Det är mjölkning morgon och kväll, daglig tillsyn på ungdjuren och kalvar ska ha mat under tätare intervaller. Det gör att för oss så är detta en livsstil där vi inte åker i väg en vecka utomlands. Snarare blir det kortare dagsturer eller att vi bjuder hem vänner till gården. Men visst, vi var i väg nu några dagar och åkte skidor i Åre, men det är nog så långt och länge som vi sträcker oss. Vi har allt vi kan önska oss där vi är i dag.
Nära till skolan för barnen, jobbet utanför köksdörren där vi två jobbar bra ihop tillsammans.
– Jag brukar ta mjölkningen och du Linnea ansvarar för aveln och allt annat arbete däremellan, maskinkörning och annat det gör vi tillsammans säger Johan.

Hur ser ni på framtiden och de närmaste fem åren?
– Att vi fortsätter att återinvestera i gården, fortsätter att utveckla, förenkla och jobba smartare helt enkelt. Vi har valt att optimera för 50 mjölkande kor och tar förutsättningar utifrån detta. Andra som väljer större besättningar står inför andra vägval och beslut.
Vi har turen att Johan är en riktig tusenkonstnär som löser de mest spännande utmaningar som vi kan stå inför, det är en av anledningar till att vi är där vi är i dag. Vi har valt att bygga där vi står och skapa något som håller in i framtiden. Jobb finns, hur mycket som helst, det gäller bara att få ihop det med lönsamheten. Men planen att återinvestera tid och pengar är grunden.

Men vi måste fråga hur träffades ni?
– Det var på Valö en midsommar, precis där så många andra träffat sin livspartner säger duon och skrattar, det verkar ju vara ett bra plats då vi håller ihop mer än någonsin idag.

Du Linnea är engagerad inom LRF i både lokalföreningen som kommungruppen, varför detta engagemang?
– Jag ser det som självklart att man ska engagera det organ som ska företräda vår näring, allt annat vore väl konstigt?

Ni levererar, och har gjort så sedan start, till Arla. Har ni planer på gårdsbutik eller liknande?
– Att leverera till Arla föll sig naturligt och något som vi inte har några planer på att ändra. Vi tycker att det är bra att allt fler i olika former satsar på gårdsbutiker för det ökar volymen närodlat. Vi tycker att initiativet med butiken Landets Goda är riktigt bra. Ett utmärkt sätt för konsumenten att handla varor som kanske kommer från grannbyn. Vi har inga direkta planer på just detta i dagsläget, men visst har vi planer för framtiden som vi hoppas kunna förverkliga.

Så vad gör ni då om tio år?
– Vi har lika stark framtidstro som i dag och hoppas att trenden har vänt, att man har ökat självförsörjningsgraden i Sverige och att man slutat upp med att bygga på värdefull och högproduktiv åkermark. Vi behöver fler som satsar på svensk råvara, allt från fiskodling och grönsaker till kött och mjölk. Marknaden finns, bara man vågar!

Vi tackar för ett mycket energigivande samtal med två företagsamma personer som har siktet klart för sig, bygg där du står och utveckla svensk livsmedelsproduktion.