– Här har det varit mycket dans genom åren ska du veta. När det inte var dans så har vi haft auktioner och annat här. Förr gick man även på bio i dessa lokaler.
Högt beläget med utsikt över kyrkan, samhället och en del av Åsunden hittar du en anrik anläggning Höganlid Hembygdsförening. Hycklinge. En förening var lokaler där det sprudlar av liv och rörelse.
När jordbrukarnas ungdomsförbund för 102 år sedan, det vill säga 1923, bestämde sig för att uppföra en gemensamhetslokal, så undrar jag om de förstod vilken betydelse den skulle ha för bygden på olika sätt genom åren.
Här har det firats bröllop, högtidsdagar till stora och viktiga möten som engagerat många.
Nästan så att man kan höra sorlet från dessa händelser när man går runt i den mycket väl underhållna byggnaden.
Jan-Erik Johnsson, ordförande i hembygdsföreningen har ett stort och hjärtligt engagemang för sin hembygd. Detta trots ett antal år boende i Stockholm berättar mer än gärna om bygdens mötesplats.
– Min far växte upp här i Hycklinge men som 18-åring ville han ut i stora vida världen och flyttade till Stockholm där han träffade min mamma. När de sedermera fick barn, mig bland annat, så åkte vi alltid ner till Kinda och tillbringade somrarna här. Så för mig var det verkligen ett idylliskt sommarlov att få vara här och träffa kompisar och farmor. Men en sommar så bestämde de sig för att jag inte skulle åka ner hit, utan istället var det att åka på Kollo som det hette på den tiden och då till västkusten. Jag minns än i dag hur jag stod och grät på perrongen där jag väntade på tåget som skulle ta mig dit. Det enda jag ville var ju att åka till Kinda.
Jan-Erik och familjens positiva bild av Kindabygden var så stark att de beslutade sig för att flytta till Kinda.
– Ja det var ett lätt beslut vi tog för 35 år sedan. Vi har aldrig ångrat oss, tvärtom så kände vi oss alla hemma här. Vi bor i min fars föräldrahem, vilket byggdes av min fars farfar 1904, så rötterna finns här ska du veta.
Sonja, min fru arbetade fram till sin pension som rektor på skolorna i Björkfors och Horn-Hycklinge och jag bland annat som personalchef på Ljunghälls. Nu har vi båda tid till bland annat föreningsverksamhet, likt denna då vi är pensionärer sedan några år tillbaka.
Vad är det som gör att du engagerar dig i hembygdsföreningen?
– Jag ser inte varför jag inte skulle göra det. På något sätt är det ju naturligt och självklart. Vi har turen att ha många mycket duktiga personer som engagerar sig i allt från styrelsearbete till när vi har aktiviteter.
Jag ser att ni har kvar JUF i erat namn, hur kommer det dig?
– Det är rötterna, ursprunget. Vi är stolta över alla de som på ett eller annat sätt engagerat sig som gjorde denna byggnad möjlig. Det är ju lika stort i dag som då även om det inte är allt för många som har jord- och skogsbakgrund.
Vi fortsätter rundvandringen i lokalerna och ser ut över den stora dansbanan.
– Här har det varit mycket dans genom åren ska du veta. När det inte var dans så har vi haft auktioner och annat här. Förr gick man även på bio i dessa lokaler. Bio och dans var ju två bra sätt att träffa en hjärtevän säger Jan-Erik och skrattar.
Våra precis som många andras aktiviteter påverkas av pandemin och vi styrelsen har dessvärre beslutat att vi ställer in julbord, julgransfesten och annat som brukar dra många besökare och ser fram emot nästa års firande.
Hur har pandemin slagit mot föreningens ekonomi?
– Ja givetvis är den kännbar då mycket har fått ställas in men vi har haft en del medvind. Med några bröllopsmiddagar och annat som har ägt rum. Som du ser så håller vi på att byta fönster i lokalerna och detta är möjligt tack vare beviljade medel från Kinda Ydre Sparbank.
Vi hade först tankar på att renovera de tidigare fönstren men landade i att byta fönster.
Även golvet du ser här i denna stora lokal fick vi hjälp av banken, avgörande vill jag påstå, för att detta skulle vara möjligt att genomföra.
Under hela vår intervju så dyker ett antal namn upp på personer som hjälpt till med allt från årligt fastighets-underhåll, baka, tvätta linnedukar.
– Det är ju så allt detta är uppbyggt ideella krafter och eftersom vi har roligt tillsammans så blir detta en naturlig träffpunkt där alla vill hjälpa till.
Flera av de mindre byggnaderna på Höganlid har flyttats från andra platser, byggnader som har historiskt värde.
– Det senaste tillskottet är denna kiosk som många har köpt kaffe och lotter när den stod vid dansbanan vid Hycklinge, strax intill den mytomspunna Brudtallen.
Tänk att den ålderstigna tallen föll för vinden samma år som dansbanan stängdes ner, det vill säga 1989. Märkligt sammanträffande eller hur.
Vi pratar vidare om framtiden och hur man kan se på Höganlid om tio år. Jan-Erik tänker till för en stund och sedan säger han;
– Jag är övertygad om att denna plats kommer att vara minst lika uppskattad som den har varit om tio år. Det kommer alltid finnas behov för människor att mötas och nu är det nog mer uppdämt behov än någonsin.
Vi går ner till gärdesgården som står inför lite renovering.
– Vi vill ju ha ordning och reda här uppe och så även på dessa fina gärdesgårdar som ramar in anläggningen. Detta är ett av projekten som kommer att utföras av några händiga personer från trakten.
Jag tackar för att jag fick komma och hälsa på. När jag sätter mig i bilen och precis börjat köra ner mot byn och kyrkan så stannar jag bilen. Utsikten över byn är fantastisk. Jag tänker på Jan-Erik mycket tydliga beröm till alla som engagerar sig i byn och håller med honom. Hur hade det sett ut utan allas engagemang, ja då rakt inte så levande som det gör denna dag.
Text och bild: Gunilla C Johansson
Lämna ett svar