Lennart och Kerstin intill en av många tavlor som Lennart målat .Lennart har haft ett flertal egna konstutställningar genom åren.
Lennart Nilsson flyttade med sin familj till Kinda 1961, har gesällbrev, är målarmästare, tagit hem lagguld i SM i gång,
spelat fotboll, engagerat sig i företagarföreningen, eldsjäl inom scoutkåren, konstnär, flygplansplåtslagare. Ja listan kan göras hur lång som helst på allt som Lennart engagerat sig i genom åren. Nästa år fyller han 90 år, men jag kan lova, viljan att driva Kindabygden framåt finns där, kanske starkare än någonsin.
Text och bild: Gunilla C Johansson
– Jag har stämt möte med ledande politiker angående försäljningen av Dalkulla. Ett hus som jag varit med och totalrenoverat. Jag hoppas att man lyssnar och tar till sig historien runt byggnaden, vilka som renoverade den och vad man skulle kunna göra med kvarteret Vråken. Det finns utvecklingspotential om man säger så menar Lennart.
Det riktigt gnistrar i ögonen av idéer och nyfikenhet om det som händer runt om i samhället.
– Det blir väl lite så att har man en gång varit en föreningsmänniska så sitter det väl i, det är nog inget som bara ramlar av en.
Lennart berättar hur hans bortgångna fru Barbro alltid trivts bra i Kinda där också barnen vuxit upp.
– Nu har Lennart såväl barnbarn som barnbarnsbarn vilka han har tät kontakt med.
Sedan 2005 är det jag och Kerstin Helander som bor tillsammans, hon har mist sin man Jarl och jag min fru Barbro.
Lennart blir tyst och eftertänksam och säger efter en stund.
– Det där med att mista en livskamrat det är oerhört tungt. Samtidigt som jag är tacksam över att jag och Kerstin fann varandra. Vi var på något sätt i samma situation och hade samma erfarenhet av livet. Hon kände ju min fru och jag kände hennes man. Det som vi båda upplever som stort är hur våra barn och deras familjer inkluderat och accepterat oss och är glada för vår skull.
Det går ju inte en dag utan att vi pratar om Barbro och Jarl. Vi minns dem med glädje och saknaden finns där och då är det skönt att vi fann varandra och att vi kan leva tillsammans och känna gemenskap.
Kaffe och hembakat
– Vi bryter för lite kaffe för nu är det klart säger Kerstin.
Duon bjuder på riktigt kaffe och hembakade kardemummabullar. När vi sitter och småpratar kommer Lennart in på olika milstolpar i livet.
– Det som jag verkligen jobbade för under många år så var det företagarna och vi hade en slogan som handlade om tradition och framtidstro. Den är lika aktuell i dag som den var då för 50 år sedan. Man behöver hålla i traditioner och yrkeskunnande och ta till vara på det som finns. Med det skapa tron på framtiden att det som inte är bra ska bli bra och det som är bra ska kunna bli bättre. Trivs man där man bor och jobbar och känner gemenskap och samsyn med andra företagare, politiker och tjänstemän och jobbar mot ett mål så brukar det bli bra.
Målare
Lennart berättar att han startade sitt företag 1966, då som målare och fortsatte med det tills han skadade sin arm.
– Då under ett par år så jobbade jag som konsulent åt företagarna, det var första gången man hade någon anställd att jobba med dessa frågor.
Jag frågar Lennart om han har några milstolpar som han delar med sig av?
– Ja du, de är många, men om vi börjar med mina åtta år inom flygvapnet som flygplansplåtslagare så var det ju fantastiskt att få arbeta med dessa flygplan. Visst, man kanske drömde om att bli pilot, men faktum är att jag faktiskt har spakat själv några gånger.
En annan milstolpe är min kära Scoutkår. Jag vet att 1961 så var denna verksamhet nästan vilande. Jag och några till tog sats för att vi ville få fart på verksamheten och så blev det. En ungdomsverksamhet kom i gång och gick under namnet elitpatrullen. Verksamheten har blomstrat sedan dess. Jag var och hälsade på dem för en tid sedan och då kommer det fram ledare som är vuxna sedan länge och hälsar. De känner igen mig och jag kommer ihåg dem som barn. Det värmer ska du veta.
Guld i gång
– En annan rolig historia är när jag och två till gick hem ett lagguld i SM i gång två år i rad, 1951 och 1952. Det var glädje ska du veta. Jag var gångtränare under många år efter de segrarna. Jag tränar dagligen varje dag nu också. Har en inomhuscykel som jag kör ett pass på 60 minuter varje morgon, det är viktigt med daglig motion betonar Lennart.
Att resa jorden runt och tävla runt om i världen har varit så roligt och givit mycket tillbaka. Men du, jag ska säga dig att jag var långt ifrån bäst, men jag hade nog kanske roligast säger Lennart och tillägger, det kanske är så att det är den som har roligast är den som vinner.
Det har varit intressant att få prata med dig. Är det något du vill skicka med till våra läsare?
– Ett recept för att få ett bra liv är nog att lära sig att ha tålamod. Inte reta upp sig allt för mycket på småsaker. Ge dig ut och res och upptäck saker och ting, våga leva livet. Jag sitter här i vår trädgård i det vi kallar vårat paradis. Kerstin som är lite mer teknisk än mig håller kontakt med våra nära och kära och skickar bilder både hit och dit jag pratar helst. Men kan man ha det bättre än vad vi har det? Knappast säger Lennart och tittar på Kerstin
– Nej det kan vi inte, men nu måste vi sluta för vi ska i väg på födelsedagskalas säger Kerstin.
Vi tackar för besöket men innan vi bryter så läser Lennart upp en dikt som han själv har skrivit:
Frågan
Vad var det du ville med dagen du fick
Vad var det du gjorde med tiden som gick
Var det gott eller ont var det sanning eller lögn.
Om du ingenting gjorde som du kan komma ihåg
blev din dag till ett intet
att minnas.
– Detta är nog så viktigt att komma ihåg och tänka till på så att man gör saker och ting som man kan minnas och tänka tillbaka på summerar Lennart.
Lämna ett svar