Det sprakar, fräser och sprätter i Kinda. Den ideella föreningen KindaMat har fått projektmedel
för ett projekt som knyter ihop och berör flera (bokstavligt talat) livsviktiga områden.
Man skulle kunna beskriva projektet på det lite tråkiga sättet med
kanslisvenska. Man skulle kunna säga att projektet syftar till att
utveckla de gröna näringarna i Kinda, att vi vill säkerställa regeringens
livsmedelsstrategi och att KindaMat vill i samarbete med företagare
i bygden säkerställa långsiktiga strategier för att bevara den
biologiska mångfalden i våra ängsmarker som ligger mellan skog
och vall. Detta i samklang med integration och att tillvarata kompetensen
hos de nysvenskar som startar sina liv i Kinda.
Men tröttnade ni på den beskrivningen, läs då här;
Kinda med sin unikt rika och vackra natur, sina kreativa och påhittiga företagare
inom lantbruk, småbruk och matproduktion kan – eller rättare
sagt – ska, bli en nyckel i hur Sverige lyckas bli ett land som gör
sin egen mat. Här i trakten vet man bättre än på många andra håll
hur saker och ting hänger ihop. Man vet att de blommande ängarna
med sin sprakande mångfald uppkommer tack vare betande
kor, får och getter. Man vet att detta naturbeteskött är klimatsmart
och nyttigare än konventionellt kött. Man vet att allting hänger ihop,
ängarna blir hem åt insekter, bin och fjärilar som pollinerar och ger
bär och frukt som kan användas och förädlas på olika sätt. Man är
fullt medveten om vilket arbete som ligger bakom att få fram
svensk, lokalproducerad mat, men man gör det för vi tycker inte det
finns några vettiga alternativ på lång sikt.
Detta projekt har fått projektmedel för att knyta samman denna
självklara kunskapscirkel. Här ska inventeras behov och utvecklas
lösningar för att få till produktion av bra, lokalproducerad mat. Här
ska genom olika föreläsningar och insatser ökas kunskap hos de
flesta i samhället. Och här ska det utvecklas – i Kindas, de gröna
näringarnas och i småföretagarnas tecken!
/Helena Olsson
PS: En åttaåring som lyssnade till projektbeskrivningen sa att hon
tror att projektet handlar om att vi ska göra mat här och inte behöva
frakta så mycket i världen och på så sätt spara naturen. Och det
har hon ju rätt i!
Lämna ett svar