Jag vaknar till ljudet av små, små händer som ivrigt slår mot täcket. Dunkandet ackompanjeras av ett gurglande läte blandat med små glada falsettoner. Jag kisar med ett öga mot klockradion som i grönt neonljus blinkar 05.32. Jaha, idag fick jag sova 11 minuter längre än igår, man tackar, man tackar. Inombords bannar jag mig själv för att jag aldrig kommer i säng i skaplig tid om kvällarna så att jag vaknar någorlunda utsövd. Mödosamt arbetar jag mig upp i sittande ställning, gäspar stort och drar en hand genom håret. Golvet känns kallt mot fötterna och jag huttrar till lite innan jag sakta reser mig och försiktigt tittar över kanten till spjälsängen. Där bland färgglada täcken och kuddar ligger förklaringen till trummandet. Du ser storögt på mig och verkar först mest förvånad över att se mig och mitt toviga hår även denna morgon, men det tar bara en sekund innan hela ditt ansikte lyser och du ler mot mig. Jag ler tillbaka och känner i hela kroppen att detta kommer att bli en alldeles speciellt härlig dag, en ny dag tillsammans med dig!
Euforin är kortvarig. Ditt lilla ansikte som nyss log så ljuvt skrynklas snart ihop och underläppen börjar darra. Snart kommer det, skriket som högt och tydligt deklarerar att du är hungrig och inte vill vänta en sekund till. Mitt hjärta värker när du är ledsen och jag slänger på mig de kläder som finns inom räckhåll och skyndar att lyfta upp dig. Du blir tyst i samma sekund som jag tar dig i famnen, du ler ett stort tandlöst leende och klappar min kind med en kladdig, mjuk liten hand. Jag känner mig manipulerad, speciellt eftersom detta är en procedur som utspelar sig varje morgon.
Jag lägger dig på skötbordet och du jollrar och flörtar med mobilen som snurrar över ditt huvud medan jag tar av nattens blöja. Jag håller kvar blöjan ett tag eftersom jag vis av erfarenhet vet att du tycker att det är skönast att kissa naken. Jag väntar och väntar och bestämmer mig för att tro att du inte tänker kissa just nu. Jag viker ihop blöjan och ska precis lägga den i blöjhinken när jag märker att det har blivit tyst. Du har slutat jollra och det kan bara betyda en sak – kiss! Som i slow motion tittar jag upp mot skötbordet och ser en stråle som rör sig från skötbordet mot elementet och golvet. Jag rör mig inte, står bara och ser dig kissa ner allt i din omgivning för att därefter åter le mot mig. Jag suckar och känner mig villrådig inför de två alternativen jag nu har. Om jag först städar upp och tömmer elementet på urin är risken ganska stor att du åter börjar skrika men om jag istället fixar din frukost först innebär det att jag har en nerkissad toalett i ytterligare en halvtimme. Jag behöver inte fundera längre, ditt snyftande avgör och jag rusar ner till köket med dig på höften.
Medan jag fixar mjölkersättningen sitter du så snällt i din stol, du kastar leksaker och tuggar på duken. Innan mjölken är klar har jag plockat upp ankan från golvet sju gånger och plockat ut duken ur din mun fem gånger alltmedan jag funderar över hur bra det egentligen är med kiss i ett element.
När du glupskt slukat innehållet i din flaska sätter jag dig i babysittern så att du kan vara med medan jag diskar upp och plockar i ordning i köket. Dina små ben sparkar konstant och armar och händer fäktar vilt. Om jag hade 3 % av din energi skulle jag vara glad… Jag tittar på dig och säger ”tittut” och du skrattar så du kiknar. Jag kan inte låta bli att skratta själv för att du är så söt. 32 ”tittut” senare är det fortfarande lika kul och jag får dåligt samvete när jag avslutar leken för att plocka ur diskmaskinen. Jag är precis i färd med att ställa in kaffekopparna i skåpet när jag hör det välbekanta ljudet av frukost som kommer upp igen och när jag vänder mig om ser jag att inte bara din pyjamas och dina strumpor är nerspydda, nej du har även lyckats spy ner tyget i babysittern. Innan jag hinner fram till dig har du med handen smetat ut lite kräks i ditt fina hår. Jaha, det är bara att gå upp och byta stass. Halvvägs upp för trappan kommer jag på att hela skötbordet fortfarande är blött av kiss och alltså är odugligt som plats för ombytet. Jag hämtar nya kläder åt dig och lägger dig på en hög med filtar. Jag tvättar dig och försöker ta på dig de noga utvalda kläderna. Du ålar dig, sliter i blöjan så den går upp, stoppar stortån i munnen och visar tydligt ditt missnöje med små skrik. Jag kämpar för att behålla tålamodet och försöker fokusera på dagens första kopp kaffe som jag ska unna mig snart. Bara jag får på dig de rena kläderna så jag kan städa upp på toaletten, lägga tyget till babysittern i tvätten och plocka ur diskmaskinen… Snart är du påklädd och jag skådar mitt verk. Du är så fin i de nya, gröna kläderna som jag köpte för att du skulle se lite vårig ut. Jag hinner knappt tänka tanken klar innan du spyr igen. Du gör en grimas och tittar på mig som om det vore mitt fel. Jag säger inget, tänker inget, utan börjar bara ta av de fina, nya, gröna kläderna som du såg så vårig ut i ca 10 sekunder …
När du åter är klädd känner jag att jag inte kan vänta på mitt kaffe. Kaffedoften sprider sig i hela köket och jag sjunger krokodilsången tre gånger på raken. Jag sjöng den för dig när du låg i min mage och du blir alltid så lugn av att höra den. När kaffekokaren slutat puttra häller jag upp en rykande kopp och ställer den på diskbänken för att den ska svalna lite. Du visar argt att du inte vill ligga på filtarna längre och jag går med dig till trappan. I trappen hänger massa tavlor med olika djurmotiv och du vill klappa på dem alla. I mitten av trappan stannar vi och tittar länge, länge på lampan som lyser där. När vi gått uppför trappan hänger alla de sex tavlorna på sned och samtliga har kladdiga små avtryck på sig. Jag tänker att jag måste hänga dem tillrätta vid senare tillfälle. När vi når övervåning säger jag med låg röst till dig att du inte får väcka pappa som måste få sova för att orka jobba en hel dag. Du svarar entusiastiskt med en serie korta, förvånansvärt gälla skrik. Jag skyndar nerför trappan i hopp om att du inte ska ha väckt din pappa och ser alltför tydligt i ögonvrån alla sneda tavlor. Du protesterar ljudligt över min totala brist på respekt, du fick inte klappa en enda av tavlorna! Jag hör hur sambon vaknar däruppe, gäspar och går in på toaletten. Han fick inte sova tills klockan ringde – inte idag heller. Jag måste beundra hans optimism, han fortsätter ställa klockan i tron om att den en enda morgon ska hinna ringa och väcka honom innan något annat gör det. Jag hör honom gå nerför trappan. Det tar lång tid och jag vet anledningen, han rättar till alla tavlor och torkar av dem. Han kommer in i köket, ger oss en trött kram och ser sig omkring. Diskmaskinen står öppen och är halvt tömd, det ligger leksaker på hela köksgolvet, det luktar bränt kaffe och på diskbänken står min kopp med numera kallt innehåll. Det ligger nerspydda kläder i ett hörn och babysittern ser allt annat än inbjudande ut. Han suckar och drar en hand genom sin sons hår, reagerar på lite kräks som fortfarande sitter fast vid tinningen men säger inget. Slutligen säger han: ”Vet du om att det inte är bra med kiss i elementet?” Innan jag hinner svara honom hörs ett brak från din blöja och ditt leende växer i takt med att en alltför välbekant odör sprider sig i rummet. ”Jag vet” säger jag och börjar gå mot badrummet som jag aldrig hann städa upp innan sambon gjorde det. Medan jag byter din blöja hör jag hur din pappa städar upp nere i köket, plockar ur diskmaskinen och lastar in ny disk och sätter på en maskin tvätt. Du tittar storögt på mig med dina vackra kloka ögon och jag ser att du börjar bli trött. Med mat i magen och ny torr blöja somnar du snart sött i din säng. Ännu en mammaledig dag har börjat och jag vet, känner i hela kroppen att detta kommer att bli en alldeles speciellt härlig dag, en ny dag tillsammans med dig!
/Nina
Lämna ett svar