Två engagerade och frispråkiga kommuninvånare Peter Monell och Jonas Forss mötte upp i förra veckan och vi pratade om duons stora intresse, att vara ute i skog och mark med sin sina bästa vänner jakthundarna gråhunden Zimba och jämthunden Acce.
Just det vi, pratade jakt!
Vi närmar oss 2:a måndagen i oktober då älgjakten drar i gång i södra Sverige. I norra landsändan jagar man älg redan i september. Under jaktperioden är det många som är ute i skog och mark i olika syften. En del för att plocka svamp eller orientera, andra för att jaga vilt.
Ibland blir det lite krockar men oftast går det bra att samsas i skogen trots skilda intressen. Det som är viktigt och alltid går före är säkerheten. Det är därför viktigt att respektera uppsatta skyltar att jakt pågår för allas säkerhet och trivsel i skogen säger duon.
Hur stort är intresset för jakt i Kinda
– Oj, ja det är stort intresse säger duon. För 40 år sedan fanns det endast några få hundförare som hade hundar avsedda för älgjakt. Hundar som sökte upp och ställde älg. I dag har vi mer än 100 hundar som används för älg och vildsvinsjakt. Det är därför viktigt att vi som har hundar pratar ihop oss med varandra då arealen Kinda inte har vuxit i förhållande till ökat antal hundar. Om man skulle få önska en sak så hoppas vi på att, tiden man får släppa hund för antingen jakt eller träning skulle krympa med ett par månader, kanske en månad i var ände. Alltså släppa hund från september till och med januari. Det räcker egentligen. Det känns som om allt fler och fler väljer att inte släppa hunden under februarijakten utan endast sitter på pass om man har vilt kvar på tilldelningen.
Peter Monell och Jonas Forss, uppväxta i Horn respektive Björkfors pratar varmt och hjärtligt om alla minnen och allt de upplevt i skog och mark. De jagar såväl i samma jaktlag som i olika lag med grundvärderingen att det är när man bor på landsbygden så är jakt en av anledningarna till att bo på landet.
– Det tillhör så att säga landskapsbilden att jakt ingår. Därmed inte sagt att alla behöver gilla eller måste jaga för att bo på landet. Men många som bor på landet ser jakten som ett sätt att umgås före själva grejen med att fälla vilt säger Peter.
Generationer möts
Peter berättar om hur han nästan bildligt talat växte upp på ett jaktpass med att sitta i en ryggsäck på pappas rygg från det att han var ett år gammal.
– Ja jag har fått med mig jakten som något naturligt och självklart från det att jag var liten. Detta naturliga förhållningssätt har jag och min fru fört över på våra barn och det är väl så jag hoppas fler gör. Att under jaktveckorna få se alla dessa hemvändande barn och barnbarn till många jaktvänner som deltar i jakten är riktigt roligt. man deltar i allt från att gå drev, vara med när man grillar korv till att ta hand om det fällda viltet. Men säger Peter, det är inte själva skottet som är det som är det roligaste för när det väl går av så stannar ju själva aktiviteten av. Det är allt innan, under och efter jakten som för många är höjdpunkten. Det är med viss stolthet vi kan erbjuda de som bor i storstäderna ett riktigt liv på landet, med äkta rökt kött på ett hembakat bröd där pålägget inte innehåller vare sig några E eller konstiga tillsatser eller antibiotikakurer. Det är värt mycket mer än vad man kanske tror.
Många jägare lämnar in fällt vilt till viltuppköpare och där viltkött som exempelvis rådjur älg och vildsvin går att köpa i livsmedelsbutikerna.
Acce
Jonas hund Acce, en fyraårig jämthund, är ofta med i skogen när Jonas är på jakt och ibland släpper han hunden för jakt och ibland är han med som sällskap eller för eventuellt eftersök.
– För mig är jaktintresset minst lika viktigt som att jag får tid med mina vänner. Att vi sedan träffas ute i skogen, får lyssna till ett upptag där hunden kanske har ställt en älg eller fått upp vildsvin, ja det är det som gör det så svårt att förklara för den som inte jagar hur mycket mer än bra det blir. Även den dagen man inte ser ett enda vilt utan det bara blir en stund vid jaktkojan och brasan, så är det minst lika bra det också berättar Jonas.
En viktig sak som vi vill påminna om så är det lag på att anmäla till polisen om man kolliderar med ett vilt djur som exempelvis hjort, älg, vildsvin, rådjur. Om djuret tar sig från platsen, så måste du markera olycksplatsen noga så att när vi som går på eftersök får en rimlig chans att hitta djuret och minska dess lidande så snabbt som möjligt. Som jägare har man stor lokal kännedom som underlättar vid eftersök avslutar Jonas.
Gunilla C Johansson