Inger delar ut den absolut sista tidningen. Foto: Sven-Olof Nestor
I över 45 år har Inger Borén delat ut tidningar i Horn. Oavsett väder har hon under gryningens första timmar försett samhällets invånare med nyheter redo att läsas tillsammans med morgonkaffet.
– Trots att det stundtals varit jobbigt har jag alltid älskat det, säger Inger som torsdagen den 29 februari delade ut den sista Kinda-Posten.
Inger Borén är en handlingens kvinna och när hon i slutet av 1970-talet var i behov av ett extraknäck ringde hon helt sonika upp Vimmerby Tidning och undrade om det inte var dags att dela ut tidningen direkt till alla de brevlådor som nyligen ersatt postkontorets postfack.
– Övrig post delades ut direkt till adressatens brevlåda och jag tyckte det var en bra idé att göra samma sak med tidningen, förklarar Inger. Initialt fick jag inget gehör angående mitt förslag men en tid efteråt ringde de upp mig och frågade när jag kunde börja!
Inledningsvis delades tidningen ut i Horns tätort under eftermiddagarna men från och med hösten 1979 blev Kinda-Posten en morgontidning och i samband med detta tillkom tidningen ÖC.
– Sex mornar i veckan vid klockan 03.45 levererades tidningsbuntarna hem till mig och så fort jag lastat min cykel trampade jag iväg, gata upp och gata ner, säger Inger. Lika vackert och rofyllt som det var att höra vårens fågelsång från sadeln, lika besvärligt var det under vintern med snö, halt väglag och bitande kyla. Under en synnerligen kall treveckorsperiod i början av 80-talet låg temperaturen mer eller mindre konstant runt 30 minusgrader och då kändes det verkligen tufft. Mirakulöst nog har jag aldrig cyklat omkull under mina många morgonturer.
Inger var ensamstående mor och så snart morgonrundan var avklarad skyndade hon hem för att få iväg barnen till skolan för att själv vara på arbetsplatsen klockan 07.00.
– Jag arbetade som vårdbiträde och senare som undersköterska vid Stångågården och även om det var en utmaning att dubbelarbeta så var det just då en nödvändighet för att få ekonomin att gå ihop, förklarar Inger.
Både sträckan samt antal tidningar ökade markant när Inger år 2005 började dela ut tidningar även på landsbygden och i samband med detta bytte hon ut sin cykel mot bil. Som mest delade hon ut 15 olika tidningar och sista året körde hon även ut paket.
– Jag avverkade ungefär 19 mil per natt och den frihetskänsla jag tidigare upplevt från cykeln fortsatte jag känna även bakom ratten, berättar Inger. Oavsett färdmedel är det magiskt att möta gryningen alldeles ensam i naturen. Jag har sett så otroligt många vilda djur under mina åkturer och efter att ha stött på älgar, rådjur, vildsvin, rävar och harar i mängder såg jag äntligen efter 33 år som tidningsutdelare mitt första lodjur. Det var fortfarande natt när det majestätiska djuret släntrade nerför branten och sakta passerade min bil för att sedan fortsätta uppför den motsatta kullen och försvinna ner bakom den. Mina tårar föll tyst under detta magiska ögonblick som utspelade sig mitt på en öde landsväg precis innan solen gick upp.
År 2012 gick Inger i pension från kommunen men fortsatte att dela ut tidningar ytterligare i tolv år tills Kinda-Posten lades ner. Även om Inger därmed delat ut sin sista tidning är hon knappast sysslolös.
– Jag har alltid tyckt om att lära nytt och jag sitter gärna inte stilla hemma. För mig är det viktigt att ständigt utvecklas och jag vill också bidra till vårt samhälle
på de sätt jag kan. Därför är jag engagerad i en rad olika föreningar såsom till exempel Hemträdgårdsföreningen, Väntjänsten, arbetet med Hälsans Stig, Marknadsföreningen och många, många fler, säger Inger avslutningsvis.
Text: Nina Sabel
Läs den bläddringsbara tidningen via länken: https://issuu.com/wahlins/docs/2024-02_april_kinda_innehall_ok_?fr=xKAE9_zU1NQ