Allt började under en semester i Norrland då Bo Lindberg som 7-åring hittade en ölburk slängd i diket på en campingplats.
– Av någon anledning plockade jag upp den, tyckte att den var fin och bestämde mig för att spara den, säger Bo. Det var nog där i Norrland mitt intresse för att samla på vackra saker började.
– Som du ser har det tillkommit ett par ölburkar sedan den där dagen i början av 70-talet, ler Bosse och sveper ut med handen mot en vägg fylld av burkar i varierande mönster och färger.
Från golv till tak har Bo radat upp sammanlagt 500 ölburkar i fyra hemmasnickrade hyllor.
– Burkarna är alla olika och kommer från hela världen, berättar Bo. Många av dem är från svenska bryggerier som nu-mera är nedlagda.
Bo fascineras av äldre ting som förr hörde till vardagen men som nu är svåra att få tag på. I sin lägenhet har han inrett ett retrorum som förutom sängen uteslut-ande är försett med föremål från 50- och 60-talet. Här hittas en utsökt blandning av dekorativa emaljskyltar, kaffeporslin med tidstypiskt mönster, livsmedelsförpackningar, termosar och möbler som alla var vanligt förekommande i samhället för cirka 70 år sedan.
– Tidsepoken intresserar mig då färgerna, utformningen och designen tilltalar mig, säger Bo. För mig kan verkligen ett föremål ha en själ och en historia att berätta. Speciellt när det kommer till äldre objekt uppskattar jag hantverket från grunden till färdig produkt. Maskintillverkade massproduktioner ger inte samma känsla av finlir som det omsorgsfulla engagemang en snickare lade ner i sina skapelser. Riktigt gamla hantverk som består än idag talar för en arbetsprocess med hög kvalitet och stolthet för yrket.
Bo kan inte bara visa upp många retroprylar, han kan även berätta stor mängd kuriosa om varje föremål.
– Jag vill så klart veta mycket om sakerna jag samlar på, det är del av hela grejen, säger Bo och visar en vackert stormönstrad klänning från tidigt 60-tal. Varje föremål berättar något värdefullt om sin samtid och jag vill bevara den kunskapen. Jag tror att folk mår bra av att ha en hobby och utanför arbetet är samlandet min avkoppling. Jag åker på auktioner och mässor men handlar mest över nätet där jag också har kontakt med andra personer med liknande intresse. Att samla vackra föremål som gör mig glad har blivit en livsstil och bevarandet av kulturarvet är mitt livsverk.
Text och foto: Nina Sabel
Läs den bläddringsbara tidningen via länken: https://issuu.com/wahlins/docs/2024-02_april_kinda_innehall_ok_?fr=xKAE9_zU1NQ