För över 800 år sedan uppfördes den vackra medeltida stenkyrkan i Hägerstad. Mjukt inbäddad mellan åkerlandskap och sjön Strierns vatten har kyrkan genom århundranden stått stadigt genom såväl blomstrande epoker som tider av förfall. Tack vare en rad engagerade individer är Hägerstads gamla kyrka än idag en mötesplats för andakt och under sommaren fungerar den som en vägkyrka för resenärer och lokala ortsbor.
Strax väster om Striern, mellan Kisa och Rimforsa, ligger Hägerstads gamla kyrka. Platsen känns idyllisk och inne i kyrkan erbjuder de väldiga väggarna av gråsten en svalkande inomhusmiljö.
Sigvard Olsson från Rimforsa är ledamot i kyrkofullmäktige och han har under 50 års tid haft många kyrkliga uppdrag och är väl insatt i medeltidskyrkans historia samt dess bevarande där han själv varit högst delaktig.
– Hägerstads gamla kyrka byggdes i slutet av 1100-talet alternativ i början på 1200-talet och var initialt hälften så lång som nu, berättar Sigvard. Under 1600-talet förlängdes byggnaden mot öster med en sakristia och blev därmed dubbelt så lång. Det var antagligen i samband med detta tillbygge som kyrkans vapenhus i trä revs ner.
Sigvards farfar var nio år gammal när den nya kyrkan i Hägerstad invigdes 1866 och den gamla därmed lämnades åt sitt öde.
– Kyrkan övergavs då den nya stod färdig bara 700 meter längre bort, säger Sigvard. När länsstyrelsen upptäckte att medeltidskyrkan med dess värdesaker stod inför ett förfall utfärdades ett åläggande om att värdefulla inventarier skulle bevaras och fraktas till Historiska Museet i Stockholm. Jag har själv besökt museet och sett predikstolen, två altarskåp, virke från det målade taket och den gamla kopparporten som ledde in till sakristian.
En del av kyrkans virke såldes på lokal auktion och resterna från den en gång så praktfulla kyrkan bestod snart av en stenöken.
– Av någon anledning sparades baldakinen som användes för att täcka predikstolen och den blev kvar i ett av prästgårdens uthus. På 1970-talet togs den tillvara och pryder nu västra ingången, säger Sigvard.
År 1931 såg prosten Hjalmar Hilberts bedrövat hur stenar rasade ner från kyrkan och hur träd och buskar växte sig in genom dess väggar och golv.
– Han blev mycket sorgsen över synen och försökte på eget initiativ tillsammans med familj och vänner att röja upp det värsta, berättar Sigvard. Under åren 1935 och 1936 återupprättades kyrkan då byggmästare Assar Karlsson för ett arvode om 900 riksdaler byggde yttertak över kyrkmurarna.
Dörrarna och de välvda fönstergluggarna gapade dock tomma tills komminister Hans Merseburg på 70-talet engagerade sig i renoveringen.
– Merseburg lyckades få tag i material och donationer till tegelgolv, innertak, dörrar och plastglas till fönsterna, säger Sigvard. Till sin hjälp hade han bröderna Gunnar Olsson och Olof Olsson från Hägerstad respektive Kättilstad som utförde murarbetet och anlade det fantastiska golvet. Bröderna Storm från Horn, Hornbyggarna, satte dit innertaket och ansvarade för träarbetena. Renoveringen hade inte kunnat genomföras utan ett samarbete mellan socknarna.
Merseburg var den som fick avsluta arbetet med kyrkan men hans efterträdare Fredrik Lennman lät under sin tid som komminister uppföra den nätta klockstapeln som står invid stenmuren som omgärdar kyrkan.
Hägerstads gamla kyrka används fortfarande vid tillställningar som dop, vigslar och begravningar och under två veckor i juni och juli fungerar den som en sommarkyrka där både förbipasserande resenärer och folk från bygden under veckosluten kan delta i dels vanliga gudstjänster, dels musikgudstjänster.
– Det råder stor aktivitet i kyrkan under de 14 dagarna då den är öppen och den är bemannad alla vardagar. I kyrkan erbjuds lättare fika och besökarna kan ta del av Evy Axelssons konstutställning, säger Sigvard. Arrangemang som musikquiz och musikunderhållning kommer också att anordnas liksom middagsbön varje vardag.
Eftersom kyrkan helt saknar värmesystem nyttjas den av förklarliga skäl ytterst sällan under den kyligare delen av året men i semestertid blomstrar den återigen likt den gjorde för flera århundranden sedan.
– I min roll som förtroendevald församlingsbo drivs jag av ett stort engagemang men jag har även personliga minnen från tiden då min far och jag årligen räfsade ihop det slagna gräset runt kyrkan för att ta med det hem till korna, minns Sigvard. Både min far och hans far, som jag aldrig hann träffa men har hört många fina berättelser om, var kyrkligt aktiva och har betytt mycket för bevarandet av gamla kyrkan i Hägerstad.
Text: Nina Sabel. Foto: Nina Sabel och Annelie Berggren
Läs den bläddringsbara tidningen här:
https://issuu.com/wahlins/docs/inneh_ll_kinda_juli_2025