Det var en uppriktig glad och stolt pristagare tillika företagare, som Innehåll träffade i förra veckan. Nämligen Mikael Westerling från Björkfors som var på Engströms i Kisa och servade sin lastbil. Han fick motta ett pris, som han inte visste i förväg att han skulle få, på den årliga företagsträffen där Växtkraft, kommunen och Företagarna står som arrangörer.
– Jag visste bara att jag skulle infinna mig på kvällen, och sa vid ett ögonblick att, ja då får jag göra det. Men sedan körde det ihop sig med mycket på jobbet så jag tänkte att det blir att stå över. Men det redde upp sig så jag åkte dit. Hade ingen aning om att jag skulle bli uppmärksammad på detta sätt, men blev ju riktigt glad över detta.
Mikael mottog priset ”Årets Hedersomnämnande” som bygger på Mikaels målmedvetenhet som företagare och delades ut av ordförande för Företagarna Kinda/Ydre.
Mikael har under 40 år drivit företag som egen åkare och kört lastbil i lika många år. Starten som företagare blev dock oönskat dramatisk.
– Ja det blev ju så att min far ganska hastigt gick bort i cancer. Då han hade ett företag där han kört anläggningsbil det vill säga grusbil så blev lastbilen stående. Men för mig som nästan vuxit upp i en lastbil och åkt med pappa otaliga gånger så föll det sig naturligt att jag skulle ta över.
Tvekade du aldrig?
– Nej det fanns inget annat som jag tänkte att jag skulle göra, att köra lastbil var på något sätt helt naturligt. Det var ju ett väl fungerande företag med inarbetade kunder som jag ville skulle leva vidare.
Men du hade ju inte ens fyllt 18 år när din far gick bort.
– Nä det var tungt, men samtidigt kändes det bra att jag bestämt mig för vad jag ville göra. Att få köra upp och ta lastbilskort. Då för 40 år sedan, måste han ha haft bilkörkort i tre år innan man fick ta lastbilskort. Det hade jag ju inte tid att vänta på. Vi lämnade in en dispensansökan där vi ansökte om att få bli undantagna treårskravet, och det gick vägen. Så fort jag fyllt 18 år och tog mitt bilkörkort så tog jag mitt lastbilskort en vecka senare, och sedan dess har det så att säga rullat på.
Från norr till söder
Mikael berättar om resor han gjort genom jobbet och hur detta har tagit honom från Vilhelmina i norr till Ystad i söder.
– Med grusbilen har jag bland annat uppdragsgivare inom anläggning och beläggningsarbeten. Det är roligt att se hur olika projekt stegvis går från sprängningsarbeten till att en belagd väg står klar att tas i bruk. Man får ju vara med och se mycket av Sverige och olika arbetsplatser med det jobb jag har.
Mikael tar sig an uppdrag av allt från privatpersoner, vägsamfälligheter till mindre och stora entreprenörsföretag inom anläggning.
– Alla kunders förtroende är lika viktigt för mig. För en privatperson i mitt närområde, kanske spårgrusningen från vägen till huset är lika stort och viktigt, som för ett stort anläggningsföretag där man ska fräsa och toppa en vägsträcka på fyra km. Allt är relativt.
Kan du rekommendera yrket som lastbilschaufför och livet som egenföretagare till den som antingen börjar som ung eller som vill sadla om?
– Ja det kan jag, men man ska vara medveten om att det inte är ett sju till fyrajobb. För egen del blir det mycket att ligga ute i veckorna och att sova i lastbilen Det innebär också att man får serva, tvätta och hålla ordning på lastbilen på helgerna, och köra på vardagarna. Det har blivit en form av livsstil med att det yrke jag valt.
Såväl din far som farfar körde lastbil, stämmer det?
– Min farfar körde lastbil, och då på 20- och 30-talet så var det inte samma körningar som i dag. Då var det allt från mjölkkannor från gårdarna till kyrkbänkar som var lastbilsgods.
Dessa körningar är nog en svunnen tid men att transportera gods och köra transporter ligger i tiden och något jag gärna gör några år till.
Finns det något som du tycker har blivit tuffare och mer utmanande under åren?
– Det är nog all stress. Allt ska ju bara gå fortare och fortare och det har även dessvärre gett avtryck i trafiken. Att stressa på vägen, det kan kosta mer än det smakar, och det är väl egentligen det enda riktigt negativa. Såväl yrkeschaufförer som privatbilisterna har lite för bråttom ibland.
Jag har ju sett en hel del och varit med om flera tillbud men inte själv varit inblandad i någon olycka.
Hur ser du på framtiden?
– Jag kör på och gör det så länge det fungerar och är roligt. Sönerna har hittat sina egna vägval här i livet och jag har kanske skrämt upp dom med hur livet som åkare kan vara, så de har gjort helt andra val i livet. Men det viktigaste är att man trivs men sina val och tycker om det man gör.
Vi på Innehåll önskar Mikael varmt lycka till och hoppas att alla ni som läser Innehåll lättar på gasen när ni närmar er och passerar ett vägarbete. Alla som arbetar på ett vägbygge har någon som vill att de ska komma hem varje kväll och inte skadas i sitt arbete. Det är ju för oss trafikanters skull och vår säkerhet som de utför vägarbeten.
Text och bild: Gunilla C Johansson
Lämna ett svar